Linda Kjellberg

Fått en crush

Normalt sätt är inte jag den tjejen som gillar sneakers osv. Men sen det har blivit inne med det så har jag börjat tycka om det väldigt mycket och när jag väl köpte mina Nike Air Force i England blev jag helt galet kär i dom. I Nike, eller helt enkelt i sneakers över huvudtaget egentligen. Vill inget annat än att köpa en massa olika märken och färger och endast gå runt med dom och passa olika outfits. Haha hur mer tjejig kan man bli? Men vem vill inte? wink

Piercat tungan

Hej, i veckan har jag varit super sugen på att pierca tungan. Eller har varit de sen jag va 14 år egentligen. När jag var 14 ville jag både pierca tungan
och navlen. Men fick inte, när jag sen blev 16 hade jag tjatat tillräckligt mycket för att få pierca mig i navlen. Men min hud stötte ut den, jag kunde
verkligen inte ha de, tråkigt nog. Testade två gånger till och med. När jag var äntligen blev 18 och pappa sa att nu får du pierca dig om du vill började
jag fundera på om det var lite sent till att göra det, kändes som jag om bara något/några år skulle ta ut den igen. Så jag lät bli att pierca mig.

Men sen bara nu i veckan fick jag en sådan jävla lust, så i lördags gjorde jag det. Kändes inte ett jäkla dugg när han gorde hålet och inte heller under
dagen igår. Men hade en sådan jävla natt, har inte ont i tungan. Men har ont i halsen och öronen. Känns verkligen som man har öroninflamation
och det gör ju så jävla ont. Så vaknade och nästan grät inatt. Men när jag sen lyckades somna om och vaknade sen igen så kändes det bättre.

Varför den gjorde så ont inatt var för det var då den svullnades upp. Tar någon dag innan den lägger sig ner. Eftersom staven också är så lång 
gemfört med min lilla mun så skaver staven under tungan nere vid tänderna. Så äter jag eller pratar så gör det as ont där. Men det hoppas jag
förvinner när svullnaden går ner. Annrs blir det jobbigt då man inte får byta stav på minst 6 veckor. 

Jag kan ju endast äta flytande saker också, knappt det. Det gör as ont också för den skaver under tungan. Så försöker bara att sörpla i mig soppa 
och dricka en massa. Det går sisådär, är sugen och hungrig på saker hela tiden. Är inte van att äta soppa, glas och youghurt. Vilket jag endast gjort i två
dagar nu. Vem vet hur många dagar till det blir. Men när väl allt är läkt så tror jag att jag kommer vara super nöjd med resultatet, så det är bara att stå ut lite till. 

Ett stort tack till er!

Jag vill bara ge alla er läsare, facebookvänner och vänner ett stort jävla tack. Folk har kommenterat på bloggen, både sådan som vet vem jag är, som inte har en aning om vem jag är och folk som känner mig. Folk har skrivit till mig på Facebook, ask, sms och alla sociala medier som finns egentligen. Ni skiver så himla fina saker och ni störtar mig riktigt mycket. Det blir jag bara så himla glad över!

Folk som har samma problem har skrivit till mig, vilket gör mig super glad. Då kan man hjälpa pch peppa varandra och ge en massa råd coh finnas där för varandra, Människor som inte har det här, kanske inte förstår. Förstår inte det svåra i det, de flesta tänker väl så, att hur kan man vara ledsen för sådana saker osv. Tvärr är det så. Jag vill bara ge er med depression en stor jävla high five och säga att ni är så jävla bra. Ni/vi klarar det här, det lovar jag!

Drinks and Nachos

Hej på er, Idag kom jag upp i hyffsad tid och har varit utanför min säng för första gången på några dagar nu. Jag gick ut och satte mig och solade i gräset med Natha poch spelade kort, pratade osv. Pappa kom sedan med Mcdonalds till oss som lunch. Sen gick vi hem var för sig, duschade, åt och fixade oss och sedan tog vi Cyklen till stan där vi satte oss på Stars n' Stripes och tog en drink var och delade på nachos. Var mysigt! cyklade sedan hem så vi var hemma runt halv 10 och sedan har vi umgåts sen dess. Hon gick precis hem, och nu ska jag göra lite småsaker innan jag ska sova. Imorgon väntas jobb för första gången på riktigt länge för mig. Ska även jobba nästa fredag. Småpass, men det är skönt det med! Godnatt på er!

Jag talar ut - Jag orkar inte mer

Att må så här, att inte orka göra någonting. Att inte vilja göra någonting. Att bara tänka på att sova och va ständigt trött. Att inte vilja svara folk när folk skriver till mig och knappt äta längre. Att tankar som inte ska finnas i huvudet har nu mera kommit tillbaka. Inte haft sådana tankar sen jag var 15 år gammal. Vare sig jag aldrig fått svart på vitt att det är depression jag har, så är jag säker på att jag har det. Hur svår/stark den är det vet jag inte. Men att må så här länge till vet jag inte om jag orkar. Vad händer då? Det vet jag inte. Jag vet inte vad jag ska göra, hur ska jag få mig att må själv att må bättre?

Jag har precis gått ut skolan, jag klarade mig i skolan även fast jag hade runt 60% frånvaro sen jag kom tillbaka till skolan efter påsklovet tills vi tog studenten. Jag klarade skolan utan ett ända underskänt, det är ett under för mig då jag nästan trodde att alla mina betyg skulle sänkas. Men det är nu jag ska vara som gladast, nu jag kan göra lite som jag själv vill och bara leva livet. Men i själva verket gör jag inget än att sover och dricker. Att bli full är det ända jag blir peppad till och kan se lite glädje i. Så en till två gånger i veckan dricker jag och resten sover jag i prencip. Det är inget liv, varje dag tänker jag "Linda ryck upp dig", går sådär en timme och sen är vi tillbaks på samma bana igen. Jag vet inte heller hur jag ska ta mig ifrån det här, det som hjälpte mig sist var när jag skaffade pojkvän, då jag hade stöd och en som alltid sa till mig hur mycket jag betydde för honom osv. Han fick mig att känna mig så älskad. Vilket jag inte gör nu. Nu känner man sig bara tom, ensam och otillräcklig och mestandels känner jag mig också äcklig. Varför vet jag inte. Det bara är så helt enkelt.

Jag vill bara orka ta tag i mitt körkort igen så jag kan få ta det, jag vill umgås med alla vänner, jag vill fixa mig ett jobb, jag vill börja träna igen. Men jag orkar inte, jag orkar knappt ta mig ur sängen. Har nästan ständigt huvudvärk också, vet inte om det är på grund av det här eller någon annan anledning. Men även det är en stor anledning till att jag blir mycket säng liggandes. Jag dricker redbull efter redbull men ändå tycker jag inte att jag piggnar till.

Vet egentligen inte varför jag skriver ut det här heller, för ni kan ändå inte göra nåt åt det. Men jag vill bara att ni ska veta att det är bland annat därför jag inte bloggar och jag vill bara skriva av mig. Om mig själv, om hur jag mår. Jag hoppas allt är bra med er, och att vi hörs när jag har ork och lust. Kram