Linda Kjellberg

Jag har två pappor!?

"Orkar ni läsa så kommer ni läsa något av det sjukaste ni hört. Så här började det, för några veckor sedan åkte jag och Malin till Öland för att hälsa på mormor och morfar och även mamma som flyttat till Öland nu under sommaren. Vi åkte tidigt en lördags förmiddag och var framme tidigt lördags eftermiddag och hade en väldigt trevlig lördag faktiskt. Jag brukar inte kunna träffa mamma i mer än ca 3 timmar i taget innan jag får panik och måste bort. Så hade haft lite smått ångest för att jag skulle spendera så många timmar i hennes närvaro och även sova över. Men det gick faktiskt överraskande bra. Tills senare på kvällen då jag fick ångest som jag vaknade av till och från hela natten. Vid 07 på morgon skrev jag ett meddelande till pappa och ville bara hem. Ångesten blev senare bättre och vi åt frukost och fixade oss på söndagsmorgonen och har helt vanliga trevliga samtal. Tills mamma helt plötsligt utbrister till mig "Din pappa är inte din pappa". Här som ni kanske fattar började det snurra väldigt många frågetecken och jag frågade vad hon menade med det. Mamma utbrister då "Jag hade ett förhållande med pip (tänker inte nämna hans namn i bloggen) samtidigt som jag var med din pappa. Jag vet inte till hundra procent vem som är din pappa av dom två, du är inte ens lik din pappa utan du är lik pip." Sedan berättade hon att runt jul förra året hade hon pratat med pip och en gemensam killkompis till dom om detta och att de gärna hade velat ta ett DNA test för att se vem som är min pappa.

Jag blev så förbannad när jag hörde detta och gick direkt in i försvarsställning och sa att jag vet att pappa är min riktiga pappa. Vi har gjort DNA test i samband med släktforskning. Något som slank ur mig då jag blev så upprörd. Försökte hela tiden ta kontakt med Malin som inte satt så långt ifrån oss och sminkade sig. Lyckades till slut fråga Malin om hon hade hört vad mamma sa och hon sa ja med en chockad min. När Malin sen hade sminkat klart sig frågade hon mig om jag ville ut och ta en cigg ihop. Jag sa ja, vi tog även ut saker vi skulle ha med oss hem från mamma till bilen och sen ringde jag pappa samtidigt som Malin rökte. Pappa blev som jag väldigt chockad och arg över dessa påståenden. Mamma kom sedan ut och jag känner att jag bara vill åka hem. Jag vill inte vara med denna människa mer. Går in igen för jag behöver gå på toaletten medans mamma och Malin står ute och röker. När jag sätter mig på toaletten börjar tårarna rinna, jag blev faktiskt jätte upprörd över att mamma försöker förstöra något av det finaste jag faktiskt har, min och pappas relation. Lyckas samla mig och sedan kommer dom in igen. Jag känner hur jag inte kan vara i mammas tillvaro. Jag vill verkligen bara bort därifrån. Men vi hade lovat att äta middag hos mormor och morfar innan vi skulle åka hem och jag ville faktiskt tillbringa min tid med dom då så jag sa bara till mamma och Malin att vi sticker dit. Allt blev lättare när vi kom dit. Jag kände att jag kunde fokusera på att hänga mer med mormor och morfar än med mamma och jag kunde släppa det som hänt lite. Samtidigt som detta händer, händer en sak med min bästavän som jag behöver finnas där för så känner att min tillvaro inte alls är med i umgänget. Jag svävade bort då det var så mycket som hände på samma gång och så mycket känslor. Vi lyckas tillslut åka mot Växjö igen runt 16 tiden. Från stunden mamma berättade dom där orden tänkte jag bara "Thats it, det här är droppen. Jag orkar inte mer. Nu är det dax att kapa banden till denna kvinna som bara får mig att må dåligt, tar min energi och ger mig ångest." Varför jag ens har haft kontakt med henne de senaste åren är för att mina framtida barn skulle få välja själva om de ville ha sin mormor i sitt liv. Men hon är ingen jag vill presentera för mina framtida barn.

Malin och jag pratade om detta på vägen hem såklart och hon berättade att hon hade skällt lite på mamma när de stod ute och rökte. Hon hade också frågat varför hon ens berättade detta. Mamma hade då bara svarat "Vet inte". Självklart frågade också hon om hennes pappa. Men mamma sa då att våran pappa är Malins pappa. Jag har nu blockat mamma överallt på sociala medier och telefonnummer. Så det enda hon faktiskt kan komma åt, är att läsa det här. På min blogg. Hade jag kunnat hade jag stängt ute henne här ifrån också, men det kan jag inte utan att stänga ut många av er andra läsare. Så jag vet att detta kommer att läsas och de kommer att tänka att det är onödigt att detta skrivs ut här så alla kan läsa. Men det skiter jag i. För jag bloggar inte för alla mina läsares skull. Jag bloggar för mig. Det är min dagbok. Där jag skriver av mig om allt som händer i mitt liv. Bra som dåligt, roligt som tråkigt.

Tror jag på detta som mamma berättat? Nej det gör jag inte. Hade detta varit sant så hade detta kommit ut långt tidigare. Om inte annat hade hon använt detta för att såra pappa under deras skilsmässa. Hon hade aldrig låtit mig få flytta till Mjölby med pappa om han ej var min riktiga pappa. Hon hade aldrig tillåtit mig att bo hos farmor och min kusinfamilj som jag har bott hos under tiden jag haft det sjukt jobbigt. Varför tror jag att hon säger detta? Jag tror hon är avundsjuk på min och pappas relation. För vi är så nära. Pappa är min pappa, mamma och vän. Medans mamma har egentligen inte varit så mycket för mig efter 15 års ålder och innan det bara trubbel. 

Den här händelsen är självklart något jag går och tänker på. Ljög mamma? Är det sant? Om det är sant, varför har det inte sagts tidigare? Min pappa kommer alltid vara min pappa oavsett. Han har varit den enda föräldern som funnits där i vått och torrt även fast det varit svårt och han inte alltid vetat hur han ska gå tillväga. Pappa har självklart erbjudit sig att ta DNA test. Oavsett om det är sant eller inte så har mamma gjort så mycket fel. Till något som hon kanske trodde skulle förstöra min och pappas relation så puttade detta bara oss närmare och hon fick min och hennes lilla trasiga snara som hängde löst att lossna. Nu är det färdigt här. Jag har ingen mamma. Något som skär i mig är hur min relation till mormor och morfar kommer bli av mitt val att ta avstånd från mamma. När jag gjort det förr tog de avstånd från mig och det är aldrig något jag velat. Min mormor och morfar är några jag vill ha i mitt liv. Men vill de inte ha mig i sina liv pga att jag inte vill ha mamma så säger det mer om dom än om mig och då får det tyvärr bli så, Jag måste tänka på mig själv först. Vad jag mår bra av. Jag mår inte bra av att ha en relation till min mamma."

Detta skrev jag för några veckor sedan, ca två veckor efter händelsen. I cirka en vecka var jag ledsen. Sen gick det över till ilska och nu är det bara en besvikelse. Besviken över att någon som jag ska ha kallat familj har sårat mig så. Jag förstår verkligen inte hur man kan såra någon man tycker om på det sättet. I alla fall efter några veckors tänketid med hur jag ska gå tillväga med detta så bestämde jag mig att jag behövde höra av mig till mormor och morfar. Men tog långt tid innan ångesten lät mig ta tag i saken, samtalet gick bra och mormor sa att det inte var sant och att hon skulle prata med mamma och återkomma. Det gick sedan några dagar innan hon ringde upp mig igen och berättade då att hon hade pratat med mamma och att mamma hade erkänt att hon sagt det och att det hela var lögn. Som jag fattade verkade det som att det var så att mamma var/är avundsjuk på min och pappas relation och ville tära på den helt enkelt. Vilket för mig är ofatttbart, hur kan man inte som förälder vilja att ens barn ska ha bra kontakt med båda sina föräldrar. Trots att min pappa haft svårt för min mamma sen de skilde sig har han alltid puschat mig till att att ha kontakt med mamma fast jag inte har velat. Min ångest har nu lättnat och jag lägger nu den här händelsen bakom mig, och även mamma. Jag hoppas att hon accepterar att jag tagit detta val för det är vad jag behöver göra för att må bra.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas