Linda Kjellberg

Kategori: Om mig

Svar på frågestunden #4

1. Hur är ditt välmående? Har du någonsin funderat på att börja i terapi för att få hjälp med dina problem?
Oj, här har du missat något. Har gått i terapi/hos en psykolog till och från sen jag var typ 7 år. Men under det senaste året och tre månaderna så har jag gått 1-2 gånger i månaden hos en och samma psykolog. (Skrivit om det i ganska många inlägg innan.) Slutade att gå hos henne för cirka två/tre veckor sen pga jag mår så pass bra så vi ska testa och se om jag kan klara mig själv. Så svaret är då att jag mår hyfsat bra för att vara jag på din fråga hur mitt välmående är. Minns inte sist jag mådde bra i över tre månaders tid utan en enda svacka.

2. Hur gick det med röntgen? Du röntgade väl dina lungor och ditt hjärta?
Ja det gjorde jag, var så nervös över det. Men det gick jätte bra och tog endast 5-10 minuter att göra. Fick svar cirka en vecka efter och allt såg jätte bra ut. Så har inga fel på mina lungor eller mitt hjärta. Så undersökningen fortsätter om min konstanta trötthet och seghet trots mycket sömn. Just nu testar jag med järntabletter och ska sen tillbaka till vårdcentralen och ge blod för hoppningsvis för sista gången.

3. Umgås du inte med ditt tjejgäng längre? Med Nathalie och Thilda och dem? I så fall varför inte?
Nej det gör jag inte, vi alla kom överens om att det var det bästa beslutet just nu och det var något vi beslutades om i april, varför vi tog det beslutet är mellan mig och dom. Men har ingen aning om vi kommer börja umgås senare i livet. Just nu har jag kommit på att en av anlednigarna till att jag mår bättre är just av att jag slutade umgås med tjejgänget. Sen i höstas ungefär har jag inte känt mig riktigt hemma med gänget. Tycker om dom som personer men har känt att jag inte alls platsat i gänget ganska länge och tror att mycket av det är pga att jag var/är på en sådan olik plats än dom i livet. På något sätt har jag känt mig väldigt utanför, eller som att det snackats mycket om mig. Tror dock inte det var så men det var en känsla jag hade. Sen hade jag väl önskat att man fortfarande kunde prata då jag fortfarande bryr mig om dom, men har väl inte fått någon respons på att det är det dom vill.

4. Är du fortfarande beroende av cigg, nässpray, Redbull och Subway?
Nja, nässpray och redbull är jag väl forfarande beroende av. Men dricker dock inte lika mycket Redbull nu som förr. Subway är jag absolut inte beroende av längre, äter det väldigt sällan nu mera. Varför vet jag inte. Bara blivit så. Tycker fortfarande det är lika gott. Cigg vet jag inte om jag skulle säga att jag är beroende av. För kan gå dagar utan att röka osv. Men känner ju av varje dag att det skulle vara gött att ta en cigg. Blir ju liksom sugen på det minst en gång om dagen. Men sen kan jag ju hålla mig borta ifrån det. Så skulle väl egentligen inte kalla mig rökare längre. Skulle väl säga att jag är fest och sällskapsrökare. Sen röker jag dock jämt när jag ska någonstans. Men röker inte på en hel dag om jag skulle vara hemma en hel dag tillexmepel.

5. Har du några planer på att tatuera/pierca dig igen?
Ja det har jag, det kommer när jag känner att jag har pengar jag kan lägga på det. Piercing är jag sugen på, men jag vet inte vad jag skulle göra då i så fall. Blir nog troligen i öronen eller en piercing i andra bröstvårtan om piercing skulle falla mig in. När det gäller piercing så har alla mina piercings utom navlen varit väldigt spontana, så det är väl om jag får ett spontantryck och bara nu kör vi. 

6. Kommer du göra några skönhetsoperationer inom snar framtid?
Ja, när jag känner att jag har pengar jag kan lägga på det så kommer jag testa fillers i läpparna för att se vad jag tycker om de. Sen lägga lite fillers på näsan samt botox i pannan. Det är väl det. Sådant kan ju dock ändras. 

7. Varför har du inte legat med någon på typ två år?
Oj, lite personlig fråga. Men killar har behandlat mig som skit under alla mina år och är väl över tiden då man låg med någon första gången man träffade dom. Så jag vill väl bara ligga om det är någon jag verkligen tycker om. Dock älskar jag att gosa så kan fortfarande hänga med killar hem från krogen men då är det endast för att ligga sked, kramas och pussas hela natten. Har hänt då och då att det blivit lite förspel. Men det avslutas aldrig med sex.

8. Om du var tvungen att börja på någon sport/eller ett träningssätt som inte är styrekträning på gym. Vad skulle du träna då?
Gymnastik har jag alltid tyckt va sjukt kul, gick på det som liten. Dock är jag för gammal för de nu så de hade tyvärr inte kunnat gå nu. Så då skulle jag nog säga att jag skulle vilja gå och lära mig poledance. Fett häftigt samt lite sexigt, ser sjukt kul ut och en jäkla bra träning.

9. Om du vann 50000, skriv fem saker du skulle göra för dom pengarna?
Köpa ny mobil med maxat minne, tatuera mina ögonbryn, fixa läpparna och lite botox i ansiktet, tatuera och pierca mig och lägga undan lite pengar.

10. Har du några barnnamn på dina framtida barn?
Ja det har jag, för stunden har jag 5 stycken tjejnamn och 4 stycken killnamn. Kommer inte skriva vilka namn då jag inte vill att folk/särskilt de i min närhet ska ta de namnen jag vill ha. Men jag gillar amerikanska namn som är ganska ovanliga i Sverige.

Påväg till att bli friskförklarad..

/Bjuder på bilder från maten idag i brist på bilder att lägga upp just nu,
dessutom grillat måste ju vara typ världens godaste mat? Absolut ett av det bästa med hela sommaren!/

Hej på er, allt bra med er? Med mig är det bra. Jag jobbar och jobbar tycker jag. Dock är denna veckan väldigt lugn då jag bara har en natt på schemat, men kommer förmodligen hoppa in för ett vak imorgon. Är dock väldigt trött så har nästan bara ätit och sovit de dagarna/nätterna jag varit ledig nu. Kanske att jag tar mig ner till Mellbystrand över helgen då jag är ledig. Får se hur vi gör på fredag. Lär ju få uppdatera er om läget senare i veckan.

Anyway, annars rullar livet på. Var hos mitt sista psykologbesök härom veckan. Skrev ju i något inlägg nedan att jag skulle till henne en gång till innan hon tar semester. Men vi gick igenom det här året och de tre månader som jag gått till henne och konstaterade att jag mår så mycket bättre, och fått ordning på mig själv en hel del under det senaste året. Har inte haft en enda panikattack på tre, nästan fyra månader. Finns några orsaker till detta som kommer svaras på under frågestunden. Så vi bestämde faktiskt att det var sista gången jag gick till henne, och jag kan liksom för första gången säga att jag mår bra och mena det. Hur sjukt? Skulle väl inte säga att jag är lycklig. Men jag har det hyfsat bra. Hur bra bit på vägen är inte det när man gått från botten och liksom inte ens velat leva? Börjar få hopp om att jag kanske kan bli helt frisk vilket nästan ingen blir helt 100. Vågar inte säga för mycket men det ska bli väldigt spännande och se hur jag mår resten av året och så hoppas jag att jag mår så pass bra att jag kan börja kunna ta tag i mina drömmar till nästa år. I alla fall detta kommer pratas mer om i frågestunden. Finns det något mer ni vill veta om detta efter frågestunden kan vi ta det i ett annat inlägg. Hoppas ni har det bra I sommarvärmen! Kramar

Tio nya sanningar om mig

1. Jag använder nästan aldrig underkläder längre. Bh har jag så sällan då jag inte tycker de är bekvämt längre och måste jag ha bh försöker jag använda sådana utan byglar. Sen har jag fått så stora bröst just nu att ingen av mina bh:ar passar mig, samt att jag inte riktigt vet vad jag har för storlek. Behöver typ få expert hjälp för att hitta en bra sittandes bh. Så har bara bh om jag måste. Har även typ slutat använda trosor, fast bara hemma. Har aldrig på mig trosor när jag bara är hemma längre. När jag går hemma har jag på mig lösa pyjamas shorts istället. Är så bekvämare och det sitter inte alls tajt. Älskar det!

2. Jag lyssnar på P3 dokumentär och alla de händelser som hänt tänker jag hela tiden på att de kan hända mig. Är ständigt rädd och vaksam. Särskilt efter jag lyssnat på ett avsnitt. Varför slutar jag inte lyssna på de då? För jag tycker de är så jäkla bra, spännande. Är så intresserad av sånt där.

3. Som jag nämt i något annat "tio sanningar om mig" inlägg så vet ni att jag använder min blogg lite som en dagbok. Jag skriver inlägg om privata saker som hänt och/eller vad jag känner men lämnar kvar de i utkast för de är för privat för att lägga ut. Jag har precis rensat dom och har just nu bara 10 stycken kvarliggandes på utkast. Kom ut med ett av mina utkast på nyår i år om vad jag skrev på nyår året innan. (LÄNK HÄR!) Meningen är väl att jag vill lägga ut fler av de jag har skrivit. Men av de 10 jag har i utkast nu är de bara två stycken jag skulle kunna tänka mig att kunna lägga ut. Vill ni att jag lägger ut sådana inlägg?

4. Jag shoppar nästan alltid kläder online. Hittar nästan inget i butik längre och inte gjort på de senaste två åren. Kan hitta något enstaka plagg någon gång då och då. Men på nätet hittar jag ständigt. Så mycket skönare attt nätshoppa för den delen också. Förutom om det är saker man måste skicka tillbaka.

5. Jag har endast legat med en person en gång under ett år och 9 månaders tid.

6. Jag fick min mens när jag var 11 år. Minns att jag var den andra i vår klass som fick mens när vi pratade om detta i omklädningsrummet på idrotten. Gud vad man skämdes för man hade fått mens då vet jag. Om man bara visste hur fullt normalt och nyfikna alla var så man hade pratat och lärt sig om det mer.

7. Jag ÄLSKAR kostymbyxor. I alla färger och alla mönster. Lever i sådana byxor. Man kan lixom både ha det till vardag, finare tillställningar och fest. Går alltid att klä ner eller upp dom. Har nog åtta stycken hemma just nu och fler kommer det bli.

8. Jag kan aldrig slutföra en serie innan jag börjar på en ny. Nej, jag kollar på typ tre/fem olika serier samtidigt. Tröttnar nämligen typ i mitten av en serie och börjar då på en ny och sen går jag mellan alla dessa tre/fem när jag tröttnat. Önskar jag inte tröttnade och kunde se klart en med en gång.

9. På senaste tiden har jag tappat många tjejkompisar och skaffat lika många killkompisar. Både tråkigt och roligt såkart. Men behöver lite mer killkompisar i mitt liv. De är så mycket enklare, lyssnar bra och ställer upp för en. Dock bor dom flesta av dom inte sådär jätte nära, så man kan inte träffa dom så ofta tyvärr.

10. Jag fick min första och andra squirtorgasm med samma person i februari och det var inte under sex. 

Note to myself.

Bucketlist saker

Asså hörni? Har ni en bucketlist? Jag har en bucketlist med cirka 50 olika saker skrivna. Här ovan är 15 av dom som går att göra via Upplevelse.com. Under varje bild står de var de kostar per person eller för två/flera personer och även i vilken stad det går att göra den upplevelsen.

Några av sakerna ni ser ovan som jag vill göra är att åka till en trampolinpark. Jag vill till icebaren i Stockholm och sen äta en middag efter. Jag vill testa på fiskpedikyr. Jag vill köra Escape room. (Du ska klara dig igenom olika rom med uppgifter att lösa.) Jag vill köra gokart. Jag vill testa på poledance. Jag villl gå en äventyrsbana. Jag vill göra 3D-ögonbryn. Något jag kommer göra när jag har pengar jag kan lägga på sånt. Jag vill åka zipline. Vi har det i Växjö! Vad har jag missat? Det är ett måste när det finns i Växjö. Om någon kille som vill gå på dejt med mig läser detta, hur fantastiskt hade det inte varit att åka zipline och äta middag efter som en dejt? Jag vill även spela Bumberballs. Någon månad efter jag slutade Trygg-Hansa så skulle de spela detta. Hade så velat vara med och testat de. Jag vill åka helikopter. Jag vill åka/hyra Limousine. Jag vill åka Luftballong. Såg min farmor och hennes man åka de en gång och de var så häftigt. Efter de så har även jag velat göra de. Jag vill hoppa fallskärm eller skydivea. (Mest sugen på att skydivea) och sen hade det varit ascoolt att se norrsken. 

Har ni märkt att mycket av detta är på hög höjd? Jag är ju sjukt höjdrädd. Får svindell om jag är i en för brant rulltrappa (som på Liseberg tillexempel.) Men åker ändå höga karuseller och gör saker på hög höjd för jag får en sådan adralinkick. Och de är något jag älskar, jag är en jäkla adralinjunky.
Har ni en bucketlist? Är några av dessa 15 jag har med på eran bucketlist? Om inte, skulle ni kunna tänka er att göra något av dessa?

Fly Away

*Fan nu skiter jag i allt, varför ska jag stanna kvar? Det enda jag får är massa värdelösa svar. Ni säger *allting kommer ordna sig, du kommer att må bra*. Jag vet att ni bara ljuger för att få mig att stanna kvar. Jag fattar inte varför. Fan, ni älskar inte mig. Ni beter er som en låga som har brunnit utan eld. Jag har försökt så många gånger, jag har väntat på tiden. Men orkar inte längre, ser ni inte att jag lider? Snälla ta mig härifrån, bort från denna värld. Till en plats där allt är underbart och ingen har besvär. Jag går under varje dag, men jag försöker att bli glad. Nu slutar jag försöka de blir ändå aldrig bra. De känns som de är slut nu för jag orkar inte mer. Gud lyssnar inte på mig, hur mycket jag än ber. Mina tårar är för många har förvandlats till blod. Kanske vore det bäst om bara lilla fia dog.

Varför ljuger du för mig, har du kollat på min själ? Ja då vet du hur mycket skit jag där inne bär. I mitt innersta rum finns bara djupa sår. Tiden läker ingenting, det har ju gått flera år. Jag står på min bro och tittar ner emot rälsen, jag tänker ska jag hoppa? och jag får en klump i halsen. Det känns som allt är över nu, som jag är på botten. Livet är ett spel och jag fick nitlotten. Allting känns så värdelöst. Vill bara komma bort, bort till andra sidan av himlen eller något. Bara känna en känsla av lycka igen, bara kunna vara glad och skratta igen. De fanns en tid då jag älskade mitt liv, Men nu är ingenting som förr, inget är sig likt. Jag önskar att jag aldrig fötts, nu vill jag bara dö. Jag duger aldrig till någonting, vad jag än gör. 

Jag betyder ingenting så vem fan skulle bry sig om jag försvann en dag, nej ingen skulle sakna mig. Ni skulle ha det bra, slippa mina problem. Det känns som allt som händer, det är bara mitt fel. Jag älskar dig pappa, men vad ska jag ta mig till? Att ta mig härifrån är ju det enda jag vill. Det är hemskt att må såhär, det finns inget man kan göra. Fortsätt bara att kämpa är det enda man får höra. Det är svårt att vara stark och hålla modet kvar. Ska jag leva eller dö? Har jag ens något val? Vill åka till himlen och stanna där för alltid, aldrig komma tillbaks till denna fuckedup tid. Jag är hatad av så många, men älskad av få. Jag älskar mina vänner, min familj och så. Ni har gjort så mycket för mig och nu vill jag tacka er, men jag ska ta mitt eget liv när ni inte längre ser.*

Frågor och svar om mina mediciner för depression, panikångest och sömnproblem

Vilken/vilka sorts mediciner åt/äter du?
Har ätit två sorters Sertralin med olika doser. (Sertralin var den jag började äta) och sen Venlafaxin Hexal. Till mina panikattacker så äter jag Atarax. Till min sömn hade jag Circadin först, men de funkade inte på mig så fick något starkare i flytande form istället. Theralen heter det.

Hur stor dos åt/äter du?
Man börjar ju väldigt lågt och höjer med tiden om man behöver. Men började med 50 mg av sertralin, 1 tablett dagligen. Gick sedan upp till 1 och en halv tablett dagligen av en ny sorts Sertralin. Bytte sedan till Venlafaxin Hexal på 37,5 mg och började med att äta en tablett av dom i två veckor och sen ökade jag upp till två och sen till två och en halv. Atarax äter jag vid behov vid panikattatacker, de har jag med mig överallt om det inte är alkohol inblandat. De är 10 mg, så de gör inte så mycket. Blir bara lite lugnare vid en kommande panikattack. Får max ta 1-3 tabletter dagligen. Sen Circadin som jag åt för sömnen först var på 2 mg och då tog jag en tablett 2-3 timmar innan jag skulle sova. Mitt flytande Theralen som jag använder nu ligger på 40 mg/ml och då har man en sugstav som suger upp utlösningen och då finns de olika streck på den hur mycket man ska ta. Jag ska ta till andra strecket, vilket är 0,50. De finns 0,25, 0,50, 0,75 och 1ml.

Hade du några biverkningar, vad i så fall?
Av Sertralin hade jag huvudvärk, yr, mådde illa, hade ont i magen, förvirring, kändes som jag skulle svimma när som hela tiden och det tråkigaste, aptiten ökade och jag gick upp 10 kg. Hade detta ständigt i två veckor när jag började med dom. Var samma biverkningar på båda Setralin tabletterna. Av Venlafaxin Hexal hade jag bara lite huvudvärk, förvirring och även viktökning. Av Atarax har jag inga biverkningar inte heller av Circadin eller Theralen. 

Vad fick dig att sluta äta dom?
Jag kände väl att de inte hjälpte, började tänka att jag faktiskt mådde sämre av dom än vad jag gjorde innan jag började äta. Ångesten var sjuk trots dessa mediciner viket också gjorde tilll mer panikattacker och mer undvek jag att vara bland massa folk.  

Mår du bättre/sämre när du åt dom jämfört med när du inte åt dom?
Jag tycker att jag mådde mycket sämre när jag åt dom. Både fysiskt pch psykiskt faktiskt. Därför tycker jag inte att ni alla ska ta emot tabletter så fort läkare säger de. För de ger dig piller för minsta lilla. Vilket är så fel. De här tabletterna är starka och kan både skada kroppen psykiskt och fysiskt och i värsta fall kan det bli ett beroende. Så skulle främst rekomendera psykologsamtal och då tar de tid innan man märker skillnad på det. Så man får vara tålmodig. 

Fick du biverkningar när du slutade med medicinen också? I så fall var det samma eller andra biverkningar?
Nej det fick jag inte, inget jag la märke till. Ingen läkare sa något om det heller och jag visste inte att man kunde få de förens nyligen då jag fått reda på av andra att de har haft det. Så de är väl från person till person, vad man äter för medicin och hur stark såklart. Men nej jag fick inte de. Inga större biverkningar i alla fall. 

Tycker du de har hjälpt dig något?
Overrall nej. Sertralin Mylan nej, Setralin Ranbaxy nej, Venlafaxin Hexal nej. Cicadin nej. Atarax ja. Hjälper mig att bli lugn och att jag slipper eller får en mildare panikattack. Theralen ja. Detta är de jag är mest nöjd med. 90% av alla gånger jag tar detta funkar det. Och jag sover jätte bra när jag tagit de, vaknar inte på nätterna. Vaknar inte förens klockan ringer, någon väcker mig eller när jag sovit tillräckligt med timmar. Älskar detta!

Tio nya sanningar om mig.

1. Jag hatar att laga mat, de är det värsta jag vet. Därmed älskar jag killar som kan och gillar att laga mat.
2. Borstätt från mina fobier spindlar och höjder så har jag en grym fobi. En fobi av att jag ska dö av en hajattack. Jag är verkligen livrädd för hajar.
3. Jag har extrema nackproblem och fotproblem.
4. Jag älskar Instagram, helt besatt av de och uppdaterar där så ofta jag bara kan.
5. Jag har 75 DD i bh storlek just nu. Min normala storlek är C/D.
6. Jag kan inte gå ut på krogen utan klackar, får panik. Är så kort så måste ha klackar. Trött på armbågar i ansiktet och allt puttandes. Åtminstone blir man 10 cm längre då. Även fast jag fortfarande är kort som 163 cm. Men de funkar iaf haha.
7. Jag är mer en silver tjej än en guld tjej.
8. Jag älskar att gosa. Morgongos, dagsgos, kvällsgos. Men när jag väl ska sova så vill jag ha mitt space. Då får killarna ligga på sin sida och jag på min.
9. Jag har en sexfantasi, ha trekant med en tjej och kille. 
10. Om jag äter chips äter jag alltid lantchips med gräddfilsmak. Men jag äter dom inte som man ska göra. Äter några chips och när jag tröttnat så suger jag bara på alla andra. Alltså suger av kryddan så jag bara får smaken av chipsen och sen slänger jag de. 

Uppdatering om min psykiska ohälsa

Ni som läser min blogg vet ju att jag är diagnoserad med djup depression (Eller grad 3, eller Dystymi som det också heter) och jag har inte skrivit om det alls på min blogg på ett bra tag så tänkte ge er en uppdatering om detta. Varför jag inte skrivit om det på senaste tiden är för inget speciellt har hänt och jag har känt mig väldigt tom på känslor. Så har inte haft något att skriva om så att säga, och så är det fortfarande.

Har även slutat blogga på ångestskolan (Där jag endast skrev två inlägg) för just detta. Jag känner mig tom och har inga ord och hittar inga sätt att uttrycka mig och då blir det inga inlägg heller. Så jag får komma tillbaka och blogga där när jag väl kan börja formulera mina känslor och mina diagnoser mer. 

Ni vet kanske också (vet att jag nämt det innan) att jag alltid skrivit om både jätte bra och dåliga saker på min blogg men som jag aldrig publicerat. Utan sparat dom i utkast för att det bara är så skönt att skriva av sig. De var nåt jag gjorde minst 1 gång i veckan och har jätte många sådana i utkast. Men det är något jag slutat med då jag är tom på känslor och lyckas inte formulera ner de jag känner. (Dock har jag lovat er minst 1 inlägg av de jag skrivit som ska komma ut) och de ska komma ut på nyår. För det var på nyår 2016/2017 jag skrev det och jag vill att ni ska få mina känslor jag hade då, och så ska vi jämföra dom med hur jag känner i år och vad som är skillnaden.

Nu när vi rätt ut det, så kan vi återgå till själva diagnoserna och hur det går för mig. Jag har slutat äta alla mina tabletter då de gör min kropp så illa. Uppviktgång, dålig hy osvosvosv. Har gjort det i flera månader nu och det verkar gå bra och min kropp mår bättre. Har fortfarande grymma jävla sömnproblem och tar sömnmedel minst 4 av 7 dagar i veckan. Och ibland hjälps inte ens de. Jag går ständigt till min psykolog. Cirka varannan vecka. Vet inte om det funkar eller inte om jag ska vara ärlig. Men ska fortsätta gå till mitt friskvårdsbidrag går ut i februari och sen får vi se hur det blir med det.

De som blivit bättre med depressionen är att jag kan se de roliga i vissa saker. Innan kunde jag göra roliga saker men som jag inte alls tyckte va kul längre. Nu ser jag inte att jag måste hänga med min kompisar bara för att ha dom kvar. Nu ser ju det roliga i att hänga med dom. Jag känner att jag är mer delaktig i saker. Jag känner mig inte alls lika ensam. Innan kanske jag kände mig ensam cirka 3 av 4 veckor i månaden. Nu är de kanske 1-2 veckor jag känner mig ensam i månaden. Jag hade ständiga självmordstankar och självmordsförsök och under detta året har jag inte försökt ta livet av mig alls många gånger, utan mest skadat mig själv och de är mer rop på hjälp än att faktiskt vilja dö. Sedan har mina tankar inte varit där lika ofta. Självklart är dom där varje dag. De är dom alltid. Men jag tänker om när dom kommer. Istället för skada mig själv som jag gjorde innan, så vänder jag det. Får det till att "varför ska jag dö när jag har så många fina människor i mitt liv?" "Varför skulle jag inte vilja skaffa barn och se dom växa upp?" osv. Då får jag tillbaks livsgnistan igen. Framförallt, har jag lärt mig de senaste månaderna, de senaste året om hur jag ska hantera saker och ting. Det som egentligen är de värsta med depressionen är sömnproblemen och orken till att göra saker. Nämnde tidigare att jag fått tillbaka gnistan till att vilja göra saker, men att orka dom är värre. Blir mer än ofta att jag bara sover bort dagarna. De är jobbigt att ta sig till jobbet, det är jobbigt att träna, de är jobbigt att ta tag i körkortet, de är jobbigt att gå på dejter, de är jobbigt att städa, de är jobbigt att tvätta, de är jobbigt att träffa kompisarna, och de är jobbigt att bara ta en dusch. Ja de kämpar jag med ständigt varje dag, än. Att endast ta mig upp ur sängen och ta tag i den nya dagen. De är min största utmaning.

Sen har vi panikångesten. Vanlig ångest har jag varje dag. Något som en frisk person har endast när den ska göra något jobbigt, nervöst. Eller liksom den klassiska söndagsångesten. Men jag, jag lever med den ångesten varje dag. Ångest över att jag sover bort hela dagen, över saker jag inte får gjorda osvosvosv. Men själva panikattackerna händer ytterst sällan. Sen i juni har jag endast haft 10 panikattacks dagar. Och kanske 30 vanliga panikattacker, nyktert. Innan kanske de var 30 enkla i veckan och 10 dagar i månaden. Fattar ni skillnaden!? I Onyktert skede är det dock annorlunda. Då kommer panikattacker när jag blir för full eller när något påminner mig om våldtäkten förra året. Som att bli ensam på krogen eller efter krogen. Något jag lärt mig, är att ifall detta händer så har jag en back up plan. En plan för att möta någon, eller ta mig där ifrån och att ständigt ha någon som kan komma och hämta mig. Pappa är alltid hemma när jag dricker alkohol nu mera, vilken är en jätte trygghet. De funkar för nu, men kommer inte funka för alltid. Förstår jag också! Tar fortfarande tabletter för detta vid behov. Alltså när jag får en panikattack i ENDAST NYKTERT tillstånd. Då man absolut inte ska ta de i samband med alkohol eller droger.

Allt detta har fått mig väldigt tom. Och oftast mår jag varken dåligt eller bra. Jag mår okej, Men vet ni vad? De är så mycket bättre än att må dåligt. Okej är bra. Okej är MITT bra! Är glad över hur långt jag kommit sen våldtäkten och allt hände, är så himla stolt över mig själv och jag måste våga säga det till mig själv oftare. Jag är så stolt över dig Linda! Kanske att de här med psykologen hjälper trots allt. För skillnaden på nu och för ett år sen är så stor och kanske en dag har jag chans att bli frisk, eller åtminstone må bra och har allt hanterbart.

Inte lika värd.

För att läsa mitt inlägg inte lika värd, tryck Här!
F
ör er som missat de så bloggar jag också för Ångestskolan. (Följ på FB om ni inte gör de.)
Så där kommer de mesta av mina inlägg inom psykisk ohälsa ut, länkar dock alltid inläggen på här också.