Linda Kjellberg

Kategori: Om mig

Uppdatering på inlägget "Jag har två pappor!?"

Efter det inlägget jag skrev så mådde jag bra och ångesten började lägga sig och jag äntligen började känna att jag kunde lägga den händelsen bakom mig. Men som jag trodde så skulle ett samtal komma från antingen mamma eller mormor om inlägget jag skrev. Vilket det också gjorde häromdagen. Mormor ringde och begärde att jag skulle ta bort inlägget annars var jag inte deras barnbarn längre och att jag bara ska ta all skit från mamma för att hon är "sjuk". Dessutom var förra inlägget väldigt milt. Jag hade skrivit ett mycket mer detaljerat inlägg och mer utalanden om mamma. Men pga hur bra samtalen gick så valde jag att ta bort det i inlägget av respekt, vilket jag känner nu att jag likaväl kunde tagit med. Btw tycker jag det är konstigt att mormor ska ta mammas battle. Det här handlar ju om mamma och mig, borde inte mamma ringa om inlägget då. Och av henne har man inte ens fått ett jäkla förlåt för hon ljög en rakt upp i ansiktet och för att hon försökte sära på min och pappas relation. Usch och fy för sådana människor som inte kan stå för sina misstag och be om ursäkt! Mamma är en av alla anledningar till varför jag lider av psykisk ohälsa idag. Hon har psykiskt misshandlat mig sen jag var jätte liten. Vet inte om hon vet det själv, men alla sårande saker hon sagt till en sen man var liten har fastnat uppe i huvudet. Det har gjort att man tryckt ner sig själv, haft dåligt självförtroende och hatat sig själv. Men i alla fall tillbaka till ämnet så har jag också diagnoser men det gör inte det rätt till att behandla människor hur som helst. Jag tänker aldrig ta att någon behandlar mig som skit vare sig det är från min mamma, en vän eller en random människa. Jag har tagit mycket mer skit än vad jag velat från mamma pga att hon är "sjuk". Men under dessa år och allt jag varit med om har jag blivit så stark i mig själv och lärt mig att stå upp för mig själv och vad jag tycker/tänker och känner. En sådan här sak som den senaste händelsen jag skrev om är inget jag bara kan förlåta och gå vidare ifrån. Så är det bara. Tänker helt enkelt inte må dåligt och tvingas ha en relation med mamma för att mormor och morfar ska vilja ha en relation med mig. De har nu visat att de alltid kommer backa mamma oavsett vad hon gör. Vilket jag tycker är fel. Men det är ju deras val. Men det visar också på att det är lika bra de inte heller finns i mitt liv då det är inga människor jag skulle ha respekt för. Någon som inte kan stå upp för vad som är rätt och fel oavsett vem det är som har fel är inga jag vill ha i mitt liv och är inga bra förebilder. Självklart är detta något jag är ledsen över då dem är de enda morföräldrarna jag har kvar och de är några jag skulle vilja ha i mitt liv. Men nu har jag ingen släkt kvar på mammas sida och så får det vara nu. Nu lägger jag äntligen detta bakom mig och går vidare. 

Är bara så himla tacksam för alla fina människor jag har på pappas sida av släkten. Hur farmor varit som en extra mamma i hela mitt liv. Hur pappa hur varit min mamma, pappa och vän. Hur Malin blivit mer som än syster och vän i äldre dar. Hur fina kusiner jag har som alltid stöttar en. Hur fina farbrödrar och fastrar jag har som alltid stöttar en vad man än gör även om man inte pratar/ses jätte ofta eller gör saker de inte alltid tycker om. Är så himla tacksam för er!

Jag har två pappor!?

"Orkar ni läsa så kommer ni läsa något av det sjukaste ni hört. Så här började det, för några veckor sedan åkte jag och Malin till Öland för att hälsa på mormor och morfar och även mamma som flyttat till Öland nu under sommaren. Vi åkte tidigt en lördags förmiddag och var framme tidigt lördags eftermiddag och hade en väldigt trevlig lördag faktiskt. Jag brukar inte kunna träffa mamma i mer än ca 3 timmar i taget innan jag får panik och måste bort. Så hade haft lite smått ångest för att jag skulle spendera så många timmar i hennes närvaro och även sova över. Men det gick faktiskt överraskande bra. Tills senare på kvällen då jag fick ångest som jag vaknade av till och från hela natten. Vid 07 på morgon skrev jag ett meddelande till pappa och ville bara hem. Ångesten blev senare bättre och vi åt frukost och fixade oss på söndagsmorgonen och har helt vanliga trevliga samtal. Tills mamma helt plötsligt utbrister till mig "Din pappa är inte din pappa". Här som ni kanske fattar började det snurra väldigt många frågetecken och jag frågade vad hon menade med det. Mamma utbrister då "Jag hade ett förhållande med pip (tänker inte nämna hans namn i bloggen) samtidigt som jag var med din pappa. Jag vet inte till hundra procent vem som är din pappa av dom två, du är inte ens lik din pappa utan du är lik pip." Sedan berättade hon att runt jul förra året hade hon pratat med pip och en gemensam killkompis till dom om detta och att de gärna hade velat ta ett DNA test för att se vem som är min pappa.

Jag blev så förbannad när jag hörde detta och gick direkt in i försvarsställning och sa att jag vet att pappa är min riktiga pappa. Vi har gjort DNA test i samband med släktforskning. Något som slank ur mig då jag blev så upprörd. Försökte hela tiden ta kontakt med Malin som inte satt så långt ifrån oss och sminkade sig. Lyckades till slut fråga Malin om hon hade hört vad mamma sa och hon sa ja med en chockad min. När Malin sen hade sminkat klart sig frågade hon mig om jag ville ut och ta en cigg ihop. Jag sa ja, vi tog även ut saker vi skulle ha med oss hem från mamma till bilen och sen ringde jag pappa samtidigt som Malin rökte. Pappa blev som jag väldigt chockad och arg över dessa påståenden. Mamma kom sedan ut och jag känner att jag bara vill åka hem. Jag vill inte vara med denna människa mer. Går in igen för jag behöver gå på toaletten medans mamma och Malin står ute och röker. När jag sätter mig på toaletten börjar tårarna rinna, jag blev faktiskt jätte upprörd över att mamma försöker förstöra något av det finaste jag faktiskt har, min och pappas relation. Lyckas samla mig och sedan kommer dom in igen. Jag känner hur jag inte kan vara i mammas tillvaro. Jag vill verkligen bara bort därifrån. Men vi hade lovat att äta middag hos mormor och morfar innan vi skulle åka hem och jag ville faktiskt tillbringa min tid med dom då så jag sa bara till mamma och Malin att vi sticker dit. Allt blev lättare när vi kom dit. Jag kände att jag kunde fokusera på att hänga mer med mormor och morfar än med mamma och jag kunde släppa det som hänt lite. Samtidigt som detta händer, händer en sak med min bästavän som jag behöver finnas där för så känner att min tillvaro inte alls är med i umgänget. Jag svävade bort då det var så mycket som hände på samma gång och så mycket känslor. Vi lyckas tillslut åka mot Växjö igen runt 16 tiden. Från stunden mamma berättade dom där orden tänkte jag bara "Thats it, det här är droppen. Jag orkar inte mer. Nu är det dax att kapa banden till denna kvinna som bara får mig att må dåligt, tar min energi och ger mig ångest." Varför jag ens har haft kontakt med henne de senaste åren är för att mina framtida barn skulle få välja själva om de ville ha sin mormor i sitt liv. Men hon är ingen jag vill presentera för mina framtida barn.

Malin och jag pratade om detta på vägen hem såklart och hon berättade att hon hade skällt lite på mamma när de stod ute och rökte. Hon hade också frågat varför hon ens berättade detta. Mamma hade då bara svarat "Vet inte". Självklart frågade också hon om hennes pappa. Men mamma sa då att våran pappa är Malins pappa. Jag har nu blockat mamma överallt på sociala medier och telefonnummer. Så det enda hon faktiskt kan komma åt, är att läsa det här. På min blogg. Hade jag kunnat hade jag stängt ute henne här ifrån också, men det kan jag inte utan att stänga ut många av er andra läsare. Så jag vet att detta kommer att läsas och de kommer att tänka att det är onödigt att detta skrivs ut här så alla kan läsa. Men det skiter jag i. För jag bloggar inte för alla mina läsares skull. Jag bloggar för mig. Det är min dagbok. Där jag skriver av mig om allt som händer i mitt liv. Bra som dåligt, roligt som tråkigt.

Tror jag på detta som mamma berättat? Nej det gör jag inte. Hade detta varit sant så hade detta kommit ut långt tidigare. Om inte annat hade hon använt detta för att såra pappa under deras skilsmässa. Hon hade aldrig låtit mig få flytta till Mjölby med pappa om han ej var min riktiga pappa. Hon hade aldrig tillåtit mig att bo hos farmor och min kusinfamilj som jag har bott hos under tiden jag haft det sjukt jobbigt. Varför tror jag att hon säger detta? Jag tror hon är avundsjuk på min och pappas relation. För vi är så nära. Pappa är min pappa, mamma och vän. Medans mamma har egentligen inte varit så mycket för mig efter 15 års ålder och innan det bara trubbel. 

Den här händelsen är självklart något jag går och tänker på. Ljög mamma? Är det sant? Om det är sant, varför har det inte sagts tidigare? Min pappa kommer alltid vara min pappa oavsett. Han har varit den enda föräldern som funnits där i vått och torrt även fast det varit svårt och han inte alltid vetat hur han ska gå tillväga. Pappa har självklart erbjudit sig att ta DNA test. Oavsett om det är sant eller inte så har mamma gjort så mycket fel. Till något som hon kanske trodde skulle förstöra min och pappas relation så puttade detta bara oss närmare och hon fick min och hennes lilla trasiga snara som hängde löst att lossna. Nu är det färdigt här. Jag har ingen mamma. Något som skär i mig är hur min relation till mormor och morfar kommer bli av mitt val att ta avstånd från mamma. När jag gjort det förr tog de avstånd från mig och det är aldrig något jag velat. Min mormor och morfar är några jag vill ha i mitt liv. Men vill de inte ha mig i sina liv pga att jag inte vill ha mamma så säger det mer om dom än om mig och då får det tyvärr bli så, Jag måste tänka på mig själv först. Vad jag mår bra av. Jag mår inte bra av att ha en relation till min mamma."

Detta skrev jag för några veckor sedan, ca två veckor efter händelsen. I cirka en vecka var jag ledsen. Sen gick det över till ilska och nu är det bara en besvikelse. Besviken över att någon som jag ska ha kallat familj har sårat mig så. Jag förstår verkligen inte hur man kan såra någon man tycker om på det sättet. I alla fall efter några veckors tänketid med hur jag ska gå tillväga med detta så bestämde jag mig att jag behövde höra av mig till mormor och morfar. Men tog långt tid innan ångesten lät mig ta tag i saken, samtalet gick bra och mormor sa att det inte var sant och att hon skulle prata med mamma och återkomma. Det gick sedan några dagar innan hon ringde upp mig igen och berättade då att hon hade pratat med mamma och att mamma hade erkänt att hon sagt det och att det hela var lögn. Som jag fattade verkade det som att det var så att mamma var/är avundsjuk på min och pappas relation och ville tära på den helt enkelt. Vilket för mig är ofatttbart, hur kan man inte som förälder vilja att ens barn ska ha bra kontakt med båda sina föräldrar. Trots att min pappa haft svårt för min mamma sen de skilde sig har han alltid puschat mig till att att ha kontakt med mamma fast jag inte har velat. Min ångest har nu lättnat och jag lägger nu den här händelsen bakom mig, och även mamma. Jag hoppas att hon accepterar att jag tagit detta val för det är vad jag behöver göra för att må bra.

Stress och ångest

Obs: Gammal bild från i juli sommaren 2019. Endast för utfyllnad.

Men hallå på er, hur går livet för er? Jag hoppas iaf att ni mår bra och att allt går bra för er. För mig har det gått bra tills för någon vecka sen när allt bara vände. Helt plötsligt blev livet fullt med stress och ångest och har inte mått bra alls. Mycket huvudvärk, dålig i magen, sover sjukt dåligt, är ständigt trött (nästan utslagen), ångestklump i magen, gråten i halsen, känt mig ensam, känt mig dålig, känt som jag inte kommer klara allt jag har som händer i livet just nu. Så har verkligen bara velat sova bort dagarna och vaknat när allt är över, men jag vaknar bara till samma känslor om och om igen tyvärr. 

Sitter just nu på jobbet med huvudvärk och mår dåligt över mitt plugg. Började plugga min svenska 2 igen från och med förra veckan. (Så pluggat en vecka.) Men har inte alls kommit igång, brukar gå bra för mig när jag väl kommit igång. Men tar tid för mig att börja med en uppgift. Känner mig så omotiverad också när det handlar om litteratur då det är något jag är så sjukt ointresserad av. Men om jag ska komma någonstans här i livet är det ju bara att ta sig igenom det. Synd man inte har en så bra familj som kunde hjälpa en med ens pluggande. Men det är här en stor av min ångestklump sitter, hur det går/ska gå med plugget. Sen har jag även det här med lägenheten. Den är för stor, jag trivs inte och hyran är för hög för endast mig. Eftersom jag är timanställd och jobbar olika mycket varje månad får jag också olika löner varje månad. Så att inte veta vad jag får i lön och hur jag ska leva de kommande månaderna är något som gör mig sjukt stressad och ångestfylld. Sedan har vi den här känslan med att ständigt känna mig ensam och att jag inte duger för någon. Sedan förra sommaren nu har jag dejtat en del killar för att hitta mannen i mitt liv men det har ju bara gått åt helsike. Så när det gick åt skogen med senaste killen i början av augusti (Han jag skrivit om i de senaste inläggen) så bestämde jag mig för att inte träffa någon mer seriöst. Utan vill mer fokusera på jobb och plugg nu i höst och sen tar jag bara det här med killar som det kommer. Men det är ju det här med att ständigt känna sig ensam..behöver verkligen ha någon att gosa med och bara ligga och inte göra någonting med. Någon att längta efter. Det är ju faktiskt också något som gör en lite mer peppad i livet. För just nu känner jag inte att jag har något, inget att längta till och ingen speciell att längta efter. Så deppigt det blev här nu. Men kände verkligen att jag behövde skriva av mig om känslorna jag har just nu och att det är liksom jobb och svenska 2 och sen 3 som är fokus nu i höst. Känner lite att just nu får jag ta en dag i taget för att faktiskt orka med och försöka hitta någon snäll själ som vill hjälpa mig med min svenska.

Bortsätt från mitt klagade har det inte hänt så mycket i mitt liv mer än att killen och jag har slutat träffas. Jag och Sanna har haft några fyllor och haft väldigt roligt. Men så bakis jag var dagen efter vi drack senast så har jag nu faktiskt tappat smak för alkohol. Men det kommer väl snart tillbaka antar jag. Har det ju alltid gjort förut haha. :-) Nu har jag uppdaterat er lite om livet och nästa inlägg ska bli svar på era frågor om fillers, faktiskt fått en hel del. Dock mest via Instagram. Vill också blir mer aktiv här, men är så svårt. Jag tycker verkligen mitt liv är så tråkigt. Händer inte så jätte mycket. Så ni trogna läsare som jag har kvar ni får så gärna kommentera om vad ni skulle vilja läsa om/se på min blogg. Det skulle verkligen uppskattas. Kram på er!

Påfylling i läppar och haka

Igår äntligen så var jag tillbaka hos bästa Amanda som gör mina läppar och min haka. Det var fjärde gången jag var hos Anskinclinc. Första gången jag var där var i April 2019 (Långfredagen.) Andra gången jag var där var på 6 juni (Nationaldagen) 2019. Man ska gå ganska tätt och fylla läpparna mellan första och andra gången för att det ska hålla. Tredje gången var i December 2019 och då började jag även fylla min haka och sen nu var jag där igår. 8 månader sen jag var där sist och ska nu börja gå cirka en gång om året och fylla både hakan och läpparna. Ni ser ovan hur läpparna och hakan såg ut innan och efter. Älskar resultatet! Har ni några frågor kring fillers eller kliniken jag går till så får ni gärna kommentera nedan så ska jag svara på det så gott jag kan. 

Framtidsplaner - Utbildning, Plugg och Jobb

Hej på er, har ju pratat en del om utbildnng och plugg lite smått. Men fått en hel del frågor då det blivit mycket ändringar i vilja samt i livet. Så tänkte skriva lite om mina framtidsplaner gällande jobb och utbildning. Varför inte detta inlägg kommit upp tidigare trots att jag skrivit några gånger i andra inlägg att detta ska vara nästa inlägg som kommer upp är mycket pga hur jag mått och även pga corona. Har liksom inte vetat när jag skulle börja må bättre, man hade ingen koll på hur Corona skulle urarta sig. Men nu mår jag tillräckligt bra och hade velat läsa svenska 2 och 3 nu. Men nu under sommar går jag upp till att jobba heltid och kommer inte ha ork eller tid att jobba 100% samt ha plugg samtidigt. Så därav får det väntas med till hösten. 

I Höstas började jag utbilda mig till undersköterska. Men tre månader in kände jag att det inte alls var rätt för mig. (Jobbar just nu inom vården och är timanställd. Men meningen är inte att jag ska jobba med det så länge till) så därför hoppade jag av utbildningen och började fundera på vad jag egentligen vill. Mitt mål har alltid varit sen jag själv blev sjuk i psykisk ohälsa att jobba inom det och hjälpa andra med psykiska problem. Därmed är jag nu sugen på att plugga beteendevetenskap. Meningen var att jag skulle börja med det till hösten, så jag var och prata med en studie och yrkesvägledare som kunde hjälpa mig med detta. Vi insåg då att jag saknade 50 poäng av samhällskunskap och 100 poäng på svenska 2 och 3 för att söka den utbildningen. Så i våras var då meningen att jag skulle läsa dessa kurserna samtidigt som jag jobbade. Skrev även upp mig till högskoleprovet (Då det är lättare att komma in på utbildning om du gjort högskoleprovet.) Men pga av att Corona hände samt min farmors bortgång så blev det mycket trubbel och jag valde att avsluta mina studier för stunden. Jag hann klart med min samhäll, så den är färdig. Men jag har svenska 2 och 3 kvar. Pga Corona så kommer jag nu inte söka beteendevetenskapsprogrammet i höst som jag hade tänkt mig. Meningen blir att jag ska fortsätta läsa svenska 2 och 3 i höst och förhoppningsvis även göra högskoleprovet då och vara klar så jag kan söka in till beteendevetenskapsprogrammet i vår 2021 istället. Kommer jag in blir det flytt till annan stad då denna utbildningen inte finns i Växjö. Har även blivit småsugen på att utbilda mig till sexolog. Då behöver man bara läsa till några kurser och ha en utbildning inom beteendevetenskap, sjuksköterska eller liknande, Men det är något jag får se senare i livet när jag utbildat klart mig till beteeendevetare. Kan tänka mig att jag vill jobba med att hjälpa folk inom psykiska områden ett tag och sen kanske fortsätta utbilda mig till sexolog, jag menar man ska ju ändå vara i jobbbranchen i cirka 40 år till. Så det är så mina tankar går just nu och har gjort sen i höstas. Kommer alltså jobba kvar på boendet jag är nu året ut samt läsa de behörande kurserna i höst. Och sen söka till beteendevetenskapsprogrammet och hoppas på det bästa. Har ni några frågor får ni ställa dom nedan så ska jag försöka svara på dem! :-)

Svar på frågestunden #4

1. Hur är ditt välmående? Har du någonsin funderat på att börja i terapi för att få hjälp med dina problem?
Oj, här har du missat något. Har gått i terapi/hos en psykolog till och från sen jag var typ 7 år. Men under det senaste året och tre månaderna så har jag gått 1-2 gånger i månaden hos en och samma psykolog. (Skrivit om det i ganska många inlägg innan.) Slutade att gå hos henne för cirka två/tre veckor sen pga jag mår så pass bra så vi ska testa och se om jag kan klara mig själv. Så svaret är då att jag mår hyfsat bra för att vara jag på din fråga hur mitt välmående är. Minns inte sist jag mådde bra i över tre månaders tid utan en enda svacka.

2. Hur gick det med röntgen? Du röntgade väl dina lungor och ditt hjärta?
Ja det gjorde jag, var så nervös över det. Men det gick jätte bra och tog endast 5-10 minuter att göra. Fick svar cirka en vecka efter och allt såg jätte bra ut. Så har inga fel på mina lungor eller mitt hjärta. Så undersökningen fortsätter om min konstanta trötthet och seghet trots mycket sömn. Just nu testar jag med järntabletter och ska sen tillbaka till vårdcentralen och ge blod för hoppningsvis för sista gången.

3. Umgås du inte med ditt tjejgäng längre? Med Nathalie och Thilda och dem? I så fall varför inte?
Nej det gör jag inte, vi alla kom överens om att det var det bästa beslutet just nu och det var något vi beslutades om i april, varför vi tog det beslutet är mellan mig och dom. Men har ingen aning om vi kommer börja umgås senare i livet. Just nu har jag kommit på att en av anlednigarna till att jag mår bättre är just av att jag slutade umgås med tjejgänget. Sen i höstas ungefär har jag inte känt mig riktigt hemma med gänget. Tycker om dom som personer men har känt att jag inte alls platsat i gänget ganska länge och tror att mycket av det är pga att jag var/är på en sådan olik plats än dom i livet. På något sätt har jag känt mig väldigt utanför, eller som att det snackats mycket om mig. Tror dock inte det var så men det var en känsla jag hade. Sen hade jag väl önskat att man fortfarande kunde prata då jag fortfarande bryr mig om dom, men har väl inte fått någon respons på att det är det dom vill.

4. Är du fortfarande beroende av cigg, nässpray, Redbull och Subway?
Nja, nässpray och redbull är jag väl forfarande beroende av. Men dricker dock inte lika mycket Redbull nu som förr. Subway är jag absolut inte beroende av längre, äter det väldigt sällan nu mera. Varför vet jag inte. Bara blivit så. Tycker fortfarande det är lika gott. Cigg vet jag inte om jag skulle säga att jag är beroende av. För kan gå dagar utan att röka osv. Men känner ju av varje dag att det skulle vara gött att ta en cigg. Blir ju liksom sugen på det minst en gång om dagen. Men sen kan jag ju hålla mig borta ifrån det. Så skulle väl egentligen inte kalla mig rökare längre. Skulle väl säga att jag är fest och sällskapsrökare. Sen röker jag dock jämt när jag ska någonstans. Men röker inte på en hel dag om jag skulle vara hemma en hel dag tillexmepel.

5. Har du några planer på att tatuera/pierca dig igen?
Ja det har jag, det kommer när jag känner att jag har pengar jag kan lägga på det. Piercing är jag sugen på, men jag vet inte vad jag skulle göra då i så fall. Blir nog troligen i öronen eller en piercing i andra bröstvårtan om piercing skulle falla mig in. När det gäller piercing så har alla mina piercings utom navlen varit väldigt spontana, så det är väl om jag får ett spontantryck och bara nu kör vi. 

6. Kommer du göra några skönhetsoperationer inom snar framtid?
Ja, när jag känner att jag har pengar jag kan lägga på det så kommer jag testa fillers i läpparna för att se vad jag tycker om de. Sen lägga lite fillers på näsan samt botox i pannan. Det är väl det. Sådant kan ju dock ändras. 

7. Varför har du inte legat med någon på typ två år?
Oj, lite personlig fråga. Men killar har behandlat mig som skit under alla mina år och är väl över tiden då man låg med någon första gången man träffade dom. Så jag vill väl bara ligga om det är någon jag verkligen tycker om. Dock älskar jag att gosa så kan fortfarande hänga med killar hem från krogen men då är det endast för att ligga sked, kramas och pussas hela natten. Har hänt då och då att det blivit lite förspel. Men det avslutas aldrig med sex.

8. Om du var tvungen att börja på någon sport/eller ett träningssätt som inte är styrekträning på gym. Vad skulle du träna då?
Gymnastik har jag alltid tyckt va sjukt kul, gick på det som liten. Dock är jag för gammal för de nu så de hade tyvärr inte kunnat gå nu. Så då skulle jag nog säga att jag skulle vilja gå och lära mig poledance. Fett häftigt samt lite sexigt, ser sjukt kul ut och en jäkla bra träning.

9. Om du vann 50000, skriv fem saker du skulle göra för dom pengarna?
Köpa ny mobil med maxat minne, tatuera mina ögonbryn, fixa läpparna och lite botox i ansiktet, tatuera och pierca mig och lägga undan lite pengar.

10. Har du några barnnamn på dina framtida barn?
Ja det har jag, för stunden har jag 5 stycken tjejnamn och 4 stycken killnamn. Kommer inte skriva vilka namn då jag inte vill att folk/särskilt de i min närhet ska ta de namnen jag vill ha. Men jag gillar amerikanska namn som är ganska ovanliga i Sverige.

Påväg till att bli friskförklarad..

/Bjuder på bilder från maten idag i brist på bilder att lägga upp just nu,
dessutom grillat måste ju vara typ världens godaste mat? Absolut ett av det bästa med hela sommaren!/

Hej på er, allt bra med er? Med mig är det bra. Jag jobbar och jobbar tycker jag. Dock är denna veckan väldigt lugn då jag bara har en natt på schemat, men kommer förmodligen hoppa in för ett vak imorgon. Är dock väldigt trött så har nästan bara ätit och sovit de dagarna/nätterna jag varit ledig nu. Kanske att jag tar mig ner till Mellbystrand över helgen då jag är ledig. Får se hur vi gör på fredag. Lär ju få uppdatera er om läget senare i veckan.

Anyway, annars rullar livet på. Var hos mitt sista psykologbesök härom veckan. Skrev ju i något inlägg nedan att jag skulle till henne en gång till innan hon tar semester. Men vi gick igenom det här året och de tre månader som jag gått till henne och konstaterade att jag mår så mycket bättre, och fått ordning på mig själv en hel del under det senaste året. Har inte haft en enda panikattack på tre, nästan fyra månader. Finns några orsaker till detta som kommer svaras på under frågestunden. Så vi bestämde faktiskt att det var sista gången jag gick till henne, och jag kan liksom för första gången säga att jag mår bra och mena det. Hur sjukt? Skulle väl inte säga att jag är lycklig. Men jag har det hyfsat bra. Hur bra bit på vägen är inte det när man gått från botten och liksom inte ens velat leva? Börjar få hopp om att jag kanske kan bli helt frisk vilket nästan ingen blir helt 100. Vågar inte säga för mycket men det ska bli väldigt spännande och se hur jag mår resten av året och så hoppas jag att jag mår så pass bra att jag kan börja kunna ta tag i mina drömmar till nästa år. I alla fall detta kommer pratas mer om i frågestunden. Finns det något mer ni vill veta om detta efter frågestunden kan vi ta det i ett annat inlägg. Hoppas ni har det bra I sommarvärmen! Kramar

Tio nya sanningar om mig

1. Jag använder nästan aldrig underkläder längre. Bh har jag så sällan då jag inte tycker de är bekvämt längre och måste jag ha bh försöker jag använda sådana utan byglar. Sen har jag fått så stora bröst just nu att ingen av mina bh:ar passar mig, samt att jag inte riktigt vet vad jag har för storlek. Behöver typ få expert hjälp för att hitta en bra sittandes bh. Så har bara bh om jag måste. Har även typ slutat använda trosor, fast bara hemma. Har aldrig på mig trosor när jag bara är hemma längre. När jag går hemma har jag på mig lösa pyjamas shorts istället. Är så bekvämare och det sitter inte alls tajt. Älskar det!

2. Jag lyssnar på P3 dokumentär och alla de händelser som hänt tänker jag hela tiden på att de kan hända mig. Är ständigt rädd och vaksam. Särskilt efter jag lyssnat på ett avsnitt. Varför slutar jag inte lyssna på de då? För jag tycker de är så jäkla bra, spännande. Är så intresserad av sånt där.

3. Som jag nämt i något annat "tio sanningar om mig" inlägg så vet ni att jag använder min blogg lite som en dagbok. Jag skriver inlägg om privata saker som hänt och/eller vad jag känner men lämnar kvar de i utkast för de är för privat för att lägga ut. Jag har precis rensat dom och har just nu bara 10 stycken kvarliggandes på utkast. Kom ut med ett av mina utkast på nyår i år om vad jag skrev på nyår året innan. (LÄNK HÄR!) Meningen är väl att jag vill lägga ut fler av de jag har skrivit. Men av de 10 jag har i utkast nu är de bara två stycken jag skulle kunna tänka mig att kunna lägga ut. Vill ni att jag lägger ut sådana inlägg?

4. Jag shoppar nästan alltid kläder online. Hittar nästan inget i butik längre och inte gjort på de senaste två åren. Kan hitta något enstaka plagg någon gång då och då. Men på nätet hittar jag ständigt. Så mycket skönare attt nätshoppa för den delen också. Förutom om det är saker man måste skicka tillbaka.

5. Jag har endast legat med en person en gång under ett år och 9 månaders tid.

6. Jag fick min mens när jag var 11 år. Minns att jag var den andra i vår klass som fick mens när vi pratade om detta i omklädningsrummet på idrotten. Gud vad man skämdes för man hade fått mens då vet jag. Om man bara visste hur fullt normalt och nyfikna alla var så man hade pratat och lärt sig om det mer.

7. Jag ÄLSKAR kostymbyxor. I alla färger och alla mönster. Lever i sådana byxor. Man kan lixom både ha det till vardag, finare tillställningar och fest. Går alltid att klä ner eller upp dom. Har nog åtta stycken hemma just nu och fler kommer det bli.

8. Jag kan aldrig slutföra en serie innan jag börjar på en ny. Nej, jag kollar på typ tre/fem olika serier samtidigt. Tröttnar nämligen typ i mitten av en serie och börjar då på en ny och sen går jag mellan alla dessa tre/fem när jag tröttnat. Önskar jag inte tröttnade och kunde se klart en med en gång.

9. På senaste tiden har jag tappat många tjejkompisar och skaffat lika många killkompisar. Både tråkigt och roligt såkart. Men behöver lite mer killkompisar i mitt liv. De är så mycket enklare, lyssnar bra och ställer upp för en. Dock bor dom flesta av dom inte sådär jätte nära, så man kan inte träffa dom så ofta tyvärr.

10. Jag fick min första och andra squirtorgasm med samma person i februari och det var inte under sex. 

Note to myself.

Bucketlist saker

Asså hörni? Har ni en bucketlist? Jag har en bucketlist med cirka 50 olika saker skrivna. Här ovan är 15 av dom som går att göra via Upplevelse.com. Under varje bild står de var de kostar per person eller för två/flera personer och även i vilken stad det går att göra den upplevelsen.

Några av sakerna ni ser ovan som jag vill göra är att åka till en trampolinpark. Jag vill till icebaren i Stockholm och sen äta en middag efter. Jag vill testa på fiskpedikyr. Jag vill köra Escape room. (Du ska klara dig igenom olika rom med uppgifter att lösa.) Jag vill köra gokart. Jag vill testa på poledance. Jag villl gå en äventyrsbana. Jag vill göra 3D-ögonbryn. Något jag kommer göra när jag har pengar jag kan lägga på sånt. Jag vill åka zipline. Vi har det i Växjö! Vad har jag missat? Det är ett måste när det finns i Växjö. Om någon kille som vill gå på dejt med mig läser detta, hur fantastiskt hade det inte varit att åka zipline och äta middag efter som en dejt? Jag vill även spela Bumberballs. Någon månad efter jag slutade Trygg-Hansa så skulle de spela detta. Hade så velat vara med och testat de. Jag vill åka helikopter. Jag vill åka/hyra Limousine. Jag vill åka Luftballong. Såg min farmor och hennes man åka de en gång och de var så häftigt. Efter de så har även jag velat göra de. Jag vill hoppa fallskärm eller skydivea. (Mest sugen på att skydivea) och sen hade det varit ascoolt att se norrsken. 

Har ni märkt att mycket av detta är på hög höjd? Jag är ju sjukt höjdrädd. Får svindell om jag är i en för brant rulltrappa (som på Liseberg tillexempel.) Men åker ändå höga karuseller och gör saker på hög höjd för jag får en sådan adralinkick. Och de är något jag älskar, jag är en jäkla adralinjunky.
Har ni en bucketlist? Är några av dessa 15 jag har med på eran bucketlist? Om inte, skulle ni kunna tänka er att göra något av dessa?